Anonym: måste bara få fråga hur du gjorde när du gick ut med att du hade din diagnos? hur sjutton vågade du och har du någonsin ångrat att du gjorde det? hur reagerade folk? behandlade de dig annorlundare, titta snett på dig, lämna dig, snacka skit?.. jag har samma diagnos fast utan H;et och jag har endast berättat för de närmsta men är trött med att hela tiden smyga med det. men är rädd för vad andra ska tycka och att de ska tro att lärarna ger mig bra betyg för att de ''tycker synd om mig''. jag är verkligen kluven och hör gärna både för och nackdelar! beundrar dig som är så öppen med det och otroligt stark. Svar: Tack så mycket sötnos! Tycker inte att man ska tycka det är pinsamt att vara annorluna. FAN vad skönt säger jag.. så slipper man vara som alla andra. Jag brukar säga det till dem som har sagt negitiva saker att: Jag har något som inte du har! eller om man kollar på alla superstjärnor som är riktigt stora så kan man läsa att dem flesta har ADHD eller någon annan slags diagnos. Jag var väl också skiträdd när jag fick min diagnos att det skulle komma ut eftersom jag var 15 eller 16år. Och dem flesta som har ADHD får reda på det som små! Så att ''komma ut'' som tonåring var jobbigt, och att det var någon som fick reda på det och sa till alla var ännu jobbigare. För så var det! Jag hade bråkat med någon brud och hon sa till alla att jag hade det. Har inte en aning om än idag hur hon fick reda på det men tackar henne idag att hon sa det för jag vet hur många nätter jag låg vaken och vred och vände på mig och var livrädd att någon skulle få reda på det. Men ingen tog det på ett dåligt sätt, liksom dem flesta sa: amen det visste vi ju redan ;) Haha så det var ju skönt. Så tycker verkligen att du ska tala om det för alla, och inte skämmas för det finns inget att skämmas för. Och om det är någon som skulle vara elak mot dig.. hör av dig jag har kontakterna ;) PUSS PÅ DIG GULLRUMPA! (skulle gärna vilja veta vem du är) PUSS